The crowning of your BIG HEAD
Dagen slutar i psykisk såväl som fysisk utmattning. Viktor kommer och lagar mat och jag ligger mest i feber. Men jag har fortfarande dag 1 svårt att inse att Elnas immunförsvar inte är oslagbart.
Dag 2 spenderas helt och hållet i säng med Strepsil, Ibumetin, Bafucin(?!) och lite A Camp. Väcks kl. 3 av att någon smäller av en massa raketer på torget. Elna tror tredje världskriget har brutit ut och somnar sött om irriterad över människor som gillar att smälla raketer, speciellt på torg där det uppkommer eko vid höga ljud.
Dag 3 - en upprepning av dag 2. Denna dag spenderas dock även av att tänka på nyår. Vilket Elnas hjärna inte klarar av och mamma Malin beordrar Elna att stanna hemma tills jag ska till London. Jag upptäcker att jag har 38graders feber(ignoransen över min feber är total). Mamma Malin blir riktigt sur när Elna ens nämner att gå ut eller ens tänker/planerar något ansträngande såsom att åka bussen någonstans och varnar om hjärtinflammation.
Natt/Dag 4 - vaknar kl 1 och tittar på Dawsons Creek(!) till kl 4 och kan slutligen somna om efter ett glas varm mjölk med honung. Vaknar senare kl 8 och hoppas att jag vaknar för att jag måste ta igen lite vakentid och möjligtvis är frisk?!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Okej, halvfrisk!
Dag 4 - Aktuell mätning: 36,9 grader
Jag vet inte varför jag börjar tilltala mig själv i tredje person. Jag tror febern håller på att komma tillbaka.
Did it again
I all hast: Arianna som dansar till Single Ladies. Så sjukt duktig!!
Familjefrid och sjukdom
Åkte ner till Österlen redan den 22e och försökte roa mig på egen hand med Ed Wood och Monthy Pyton på VHS! Blev husmor för några timmar och bäddade husets alla sängar och satte upp granen!
Men till slut kom den återstående familjen och överöste huset med köttbullar, nötter och julöl. Det bästa med att komma tillbaka till sitt barndomshem är att man hittar en massa gamla minnen. På kvällen satt vi och läste Boels gamla dagbok från -98 och skrattade högt. Sprängfylld av naivitet, syskonbråk och stora problem - för en 10åring.
Julafton kunde inte ha blivit bättre. Fick på morgonen leka chaufför till mamma som skulle in och jobba på dagen och Boel fick se mig köra, utlåtande: godkänt.
Vid lunch följde jag med morföräldrarna till mostrarna i Ystad och Tomelilla! Resten av familjen var hos farbrodern min i Baske, men jag var tvungen att ge julklapp till mitt lilla gudbarn så jag följde med mormor och morfar. Måste såklart ge mitt gudbarn lite mer uppmärksamhet än alla andra. Vilket inte är så svårt!
Träffade även mina andra två småkusiner, Hedda och Esther som bara växer och blir sötare(och smalare!). Hedda sprang runt i sitt lockiga, blonda hår med endast trosor på och vara bara bedårande mest hela tiden. Ett enkelt liv att leva. Att bara vara söt.
På kvällen blev det julmiddag med familj och mor- och farföräldrar, där jag bäljade i mig honungsvatten och försökte vara tyst utan större framgång. Julklapparna var än en gång överväldigande många. När jag trodde att julklapparna skulle börja sina var det lika många kvar.
På juldagen åkte jag återigen upp till Hässleholm. Lite sorgligt för jag ville ändå stanna lite längre med familjen! Men i Hässleholm väntade middag på Trebackalång med trevligt sällskap och oväntade julklappar!
Var fortfarande sjuk och drack vin, vilket resulterade i höjd puls och lite kallsvettning. Men det gick över och allt slutade på Björket. Så kan det gå! Eller allt slutade egentligen hemma hos mig.
fu-ge-laa
Fick feber lördag natt. Har ont i hals, kropp och huvud....Varför nu? Varför någonsin kan man ju fråga sig då...
Märkte det lördag natt innan jag skulle gå upp för trappan och kände mig svag i hela kroppen. Som att jag när som helst skulle svimma. Jag kan ju inte veta hur det känns eftersom jag aldrig har svimmat. Men jag kom så nära jag tror det skulle kännas.
Jag var som sagt svag, darrande och det kändes som att jag skulle lösas upp alt. sprängas och falla till golvet. Det var en s.k out-of-body-experience nästan.
På natten vaknade(och väckte förmodligen) ett flertal gånger av min hosta.
Nu har jag försökt vila mig två dagar i rad, men mår inte mycket bättre. kan kanske ha något att göra med min raslöshet som gör att jag inte kan ligga still och bara vila. Precis som under tentatider hittar jag viktigare saker att göra(se talkshower på TV och inslagning av julklappar).
Får trösta mig med lite ögongodis!
Mitt förra inlägg fick mig att leta efter snygga män i sina bästa dagar.
Kom in på Heath Ledger av naturliga anledningar. Det är konstigt att jag kan få såna känslor över hans död, en man jag inte känner. Men det känns som att han står för så mycket mer än att vara skådespelare. Han kändes som en av Hollywoods få talanger och riktigt komplexa personligheter. Måste se hans sista film också! Bara av trailern visas bevis på att han var sin tids bästa. Jag kan nästan påstå, bättre än Thee Johnny. Och ett till faktum: Heath Ledger passar förmodligen i alla frisyrer. Snagg är inte lätt att bära upp må jag säga!
.
Jag har även hittat nytt bevis på att Expressen inte passar till mer än utfyllning av skor, väskor etc..
Jag fick syn på deras "årets sexigaste män". På första plats hamnar enligt dem Matthew Fricking Mc Conaughey.. Med på listan finns även Patrick Dempsey, Nick Lachey och Keith Urban(!!). Inte ens Johnny Depp eller nån vanlig som Brad Pitt(otroligt att han platsar på de listorna han med) är med.....
Oh, the weather outside is frightful
Lite saker har hänt sen sist - jag har tagit körkort!
Jag är så underbart glad att jag inte kuggade. Jag känner att jag koncentrerar mig mer på att jag inte kuggade än att jag faktiskt klarade uppkörningen. Jag antog kanske helt enkelt att jag Skulle kugga. Men det gjorde jag inte och nu är jag lite rädd, rädd för allt ansvar som tillkommer körkortet.
Det värsta är när man kör på små landsvägar som typ är en halv bilbredd och man möter en lastbil i 100 eller nåt... Men det är en ambivalent känsla, för när det går bra är det så jäkla kul att köra bil! Så det är väl bara att komma ut på vägarna så ofta som möjligt innan jag kommer ifrån möjligheten.
Ja, för jag har bestämt mig nu för London i vår (Gud, vad jag har pendlat mellan planer). Jobba, prata engelska med britter(!), njuta osv. Visst London är inte Frankrike, men det är bara en timme till Paris med tåg!
Så kom jag på idag att jag kanske inte kan slösa så mycket med pengarna som jag först trodde. Med tanke på att jag ska utomlands i vår snålar jag hellre nu istället för då, eller i alla fall lite mindre...då, då. För London är ju inte direkt det billigaste stället att bo och jag vet ju inte när jag får jobb osv. osv.
Det har snöat hela dagen, och vår balkong tillåter mig att göra ett fåtal snöbollar. Men först måste jag lura ut Metta på balkongen för att utnyttja dem......
Jag hoppas på en snöig julafton på Österlen!
Just like Christmas
Jag är överraskad. jag har inte tröttnat på julen än. Jag tror snarare det blir den bästa julen på länge. Det kan ha att göra med att jag inte gått i någon storstad på en lördag och letat julklappar än. Helvetet finns i Malmö eller Lund på lördagar klockan 14 helgerna närmast jul. Alla människor är som galna och puttas och tänker bara på sig själva, sådär i juletider när man ska vara snäll...
Hatar att gå på marknader, stora folksamlingar osv., där folk ska titta på saker längs sidorna( se marknadsstånd). Jag får panik och nästintill blackout. Jag vill bara att folk ska kasta sig åt sidorna när jag kommer och om de inte gör det har jag lust att slå ned dem..Vaddå storhetsvansinne? Det är ju bara lilla snälla jag.
När jag är i storstäder börjar mitt motto likna: öga för öga, tand för tand...våld helt enkelt. Jag kan inte hjälpa det. Jag tror jag är en våldsam person innerst inne. Fast våldet måste vara inom mina gränser. Min motståndare får alltså inte vara över 10år eller 100 cm. Jag vill inte skadas allvarligt - då skulle jag bara börja gråta- utan jag vill bara ha någon att slå på. Jag behöver en stål-Henrik att slå på!
Jag undrar om boxen gör att jag kan få utlopp för min aggresion eller bara frammanar nya sidor?
Nästa vecka ska jag julhandla, på en vardag! Det ska bli kul! Bara man inte har någon press på sig att köpa nåt blir det bara kul!
Lite äldre, lite visare
Ålder är oslagbart när det handlar om visdom eller självkännedom. Jag lär känna mig själv lite mer för varje dag, blir överraskad av mig själv och lär mig.
Igår hade jag besök av släkt och lite vänner för att fira lite. Det var något kaotiskt på förmiddagen när mamma och jag lagade libanesiskt för glatta livet. Jag har aldrig handskats med filodeg förut men någon gång ska väl vara den första. Efter regn kommer solsken, för att uppnå perfektion krävs misstag osv... Jag tycker verkligen om orientalisk mat såsom libanesiskt och marockanskt. Jag väljer ofta resmål efter matkulturen i landet, det är liksom en del av upplevelsen. Tänk t.ex Italien utan maten och vinet..oh lala.
Anywho! Maten serverades och gästerna blev mätta och glada. Det är så kul när (nästan) hela släkten kan komma. Många av dem jag inte träffat på länge! T.ex min farbror från vem jag tillfrågats bli fadder till hans nyfödda dotter, Sol. Och han tyckte det var helt okej att jag inte var kristen även om han är "extremkristen", så det var bra.
Nu ser jag fram emot varm mat och Project Runway.
