zephyrus

Dagen började som den skulle
Jag hade drömmar om förlovade barndomskompisar och tåg i Paris
Tåget var kvadratiskt och fick knappt plats i tunneln
Det skrapade emot väggarna
Och kvar låg högar av smycken och musikspelare
Varför är det alltid så att människor aldrig ser ut som de gör i verkligheten, i drömmen?
Man vet att det är dem, men de ser inte ut som i verkligheten

Sedan vaknade jag av "Jamåhonleva"
Min  lillasyster gav mig en teckning av luciatärnor
"Åh vad fin, är jag med på teckningen?"
"........ehm, jaaa, hon där"
- pekar på en flicka med superlångt och supergult hår-
"Jaja, såklart, hur kunde jag inte se det. Vad dum jag är!"
"Nejdå, du är inte dum. Det är ju din födelsedag idag"
Den logiken alltså!

Senare skulle jag, bara för principens skull, gå och handla öl på Ica. (Ja, jag känner mig otroligt mogen...)
Döm om min besvikelse när tanten inte ens ville se mitt leg. SOM jag hade laddat....

Sedan kom lite tjock släkt och åt och pratade som om det gällde livet!
För första gången på 18år frågade min mamma mig: Vitt eller rött?
Det kändes lite konstigt att dricka vin med min mamma, men det funkade ganska bra!
Men nu har jag lite ont i huvudet av alla ord och röster. Jag kommer att bli ordbulimiker om det fortsätter så här.

Snart är det Bruno K Öijer i Lund. För vissa..
Men jag är inte bitter(...)
Istället sätter jag mig och läser lite ur Chivas Regal
fantiserar mig bort
sitter mittemot honom i tågkupén
han sitter där, tyst, med sina ögon av ren hat mot mig
något fientligt, sneglar han då och då mot mitt håll
jag kan skära en fet bit av den äckliga luften och trycka upp den i hans ansikte om jag vill
men jag sitter kvar och härdar ut den obekväma stämningen
och gör det bara värre
för oss båda!

Jag kom nyss på att jag får ju rösta i nästa val. Wow, jag får påverka!
Jag ska vara så jävla påläst när det närmar sig och klämma ur dem på varje svettdroppe!
Jag är inte sadist, jag bara värnar om demokratin....!